Risken med för mycket anpassningar vid dyslexi och NPF

Extra anpassningar

Om det kan befaras att en elev inte kommer att uppfylla de betygskriterier eller kriterier för bedömning av kunskaper som minst ska uppfyllas ska eleven skyndsamt ges stöd i form av extra anpassningar inom den ordinarie undervisningen.

En elevs behov av extra anpassningar kan uppmärksammas på olika sätt, till exempel genom användning av ett nationellt kartläggningsmaterial, ett nationellt bedömningsstöd eller utifrån resultatet på ett nationellt prov. Behovet kan också visa sig genom exempelvis lärarens egna observationer eller genom uppgifter från övrig skolpersonal, eleven själv eller elevens vårdnadshavare.

Källa: 3 kapitlet 5 § skollagen.

Särskilt stöd för en elev beslutas av rektorn i ett åtgärdsprogram

Särskilt stöd är insatser som normalt inte är möjliga att genomföra för lärare och övrig skolpersonal inom ramen för den ordinarie undervisningen. Det innebär dock inte att elevstödjande arbete som utförs av någon annan än den undervisande läraren i alla lägen utgör särskilt stöd. Enstaka specialpedagogiska insatser under en kortare tid räknas inte som särskilt stöd, utan betraktas som stöd i form av extra anpassningar.

Särskilt stöd ska ges med utgångspunkt i elevens utbildning i dess helhet, om det inte är uppenbart obehövligt.

Särskilt stöd får ges i stället för den undervisning som eleven annars skulle ha deltagit i eller som komplement till denna. Det särskilda stödet ska ges inom den elevgrupp som eleven tillhör om inte annat regleras i skollagen eller annan författning.

Källor: 3 kapitlet 6-12 §§ skollagen samt Kommentarer till Skolverkets allmänna råd om arbete med extra anpassningar, särskilt stöd och åtgärdsprogram, sidan 8.

Riskerna med för mycket anpassningar och särskilt stöd

Tanken med anpassningar och särskilt stöd inom skolan är naturligtvis bra. Men risken är att det blir för mycket anpassningar och särskilt stöd vilket kan riskera att stjälpa eleven istället för att hjälpa.

Om man t.ex. bedömer att en elev har läs- och skriv svårigheter så kan en anpassning att eleven får texter upplästa istället för att läsa texter själv. Eller att eleven inte behöver skriva lika mycket för hand.

Om en elev har svårt med förändringar kanske den placeras i en grupp med exakt likadana rutiner varje dag.

Men detta innebär ju att eleven med läs- och skrivsvårigheter får mindre träning att läsa och skriva och den förändringsobenägna får mindre träning att hantera nya situationer. Därmed riskerar de att hamna ännu längre efter sina jämnåriga inom dessa områden och får ännu svårare när de väl ska ut i den verkliga världen efter skolan.

Lösningar borde vara att ge anpassningar i de fall när syftet inte är att träna t.ex. just läs- och skrivförmågan. Om en elev ska lära sig fakta om fysik kan eleven med läs- och skrivsvårigheter kanske med fördel få texten om detta uppläst för att kunna fokusera på att ta till sig fakta istället för att själva läsningen. Men när syftet med en text är att träna läsning eller att skriva så behöver eleven naturligtvis träna på det i detta fallet även om det innebär en större ansträngning än att få lyssna på texten.

Och om den förändringsobenägna faktiskt får träna på att möta nya situationer även i skolan så blir denne mer rustad att klara av ett normalt liv efter skolan.